För några dagar sedan skickade jag mejl till samtliga bokhandlare i Sverige som hade mejladress för att göra reklam för min bok Sökmotormarknadsföring på mitt förlag No Digit Media. Resultatet var magert. En handfull beställningar ramlade in. Min vän och medförfattaren Christer Pettersson som själv driver ett förlag förklarade att bokhandlare är lowtech. Alla beställningar han får till sitt förlag kommer via faxen. E-post är inte grejen om man vill nå bokhandlare förklarade Christer.

Därför var jag tvungen att lägga ner tio timmar på att ordna faxnummer, få in dem i faxprogrammet och rigga hela systemet. Klockan 22.10 igår började laptopen tugga iväg fax. Jag blev lite nervös när någon på ett Umeåfaxnummer svarade innifrån laptopen, men till slut somnade jag med pipen från laptopen i öronen och drömde om den gamla onda modemtiden. Men telefonen klarade inte trycket, ip-telefoni, så bara ett tjugotal fax hade skickats när jag gick upp i morse. Men efter omstart av telefondosan tickar nu faxarna iväg i en takt av ett fax var tredje minut. Jag känner mig som Mulle Meck efter allt fix med faxprogram och annat. Varför kan inte alla lära sig att använda mejl? Mejl gör ju livet så mycket enklare.