Webben har blivit allt mer social det senaste två åren. I december tillbringade den genomsnittliga internetanvändaren i världen mer än fem och en halv timme på sociala sajter som Facebook och Twitter, enligt Nielsen. Det är en ökning med 82 procent i jämförelse med samma period 2008.

Sociala sajter är det mest populära segmentet på webben enligt Nielsen. Facebook är störst med en räckvidd på 67 procent hos användarna av sociala webben. Twitter har upplevt en tillväxt enligt hockeyklubbmodellen det senaste året enligt siffror från Twitter. Under 2008 låg antalet tweets på 300 000 om dagen, för att växa till 2,5 miljoner om dagen i januari 2009 och nu handlar det om 50 miljoner tweets om dagen.

Twitter stegrar sig, men på Facebooksfronten intet nytt. Allt färre av mina kontakter på Facebook postar regelbundet och de som fortfarande är aktiva verkar trippelposta på Facebook, Twitter och Linkedin. Vi tröttnar ganska fort på nya sociala flugor och att DN skriver om Facebook på ledarsidan är kanske rena dödskyssen. När sedan marknadsförare bjuder över vandra i hur de ska profitera på våra sociala strömmar så ökar risken för en backlash. Det är inte särskilt smakligt när företag betalar användare för att skriva om deras kunder i statusraden på Facebook. Att ett företag lägger upp en egen Facebooksida är däremot vällovligt så länge det görs med känsla.

Det finns gränser för hur mycket sociala webben vi klarar av. Åtminstone med bibehållen arbetsmoral. När jag började använda mikrobloggtjänsten Twitter, man får bara skriva 140 tecken per post, så slutade jag att följa användare som berättade att de skulle gå på lunch. För ett par månader sedan härjade appen Gowalla fritt på Twitter. Alla skulle berätta att de befann sig på ICA eller på den lokala pizzerian. Tack och lov tröttnade de flesta rätt snart.

Vi håller på att lära oss att hantera dessa nya verktyg både som privatpersoner och företagare. Det är inte så länge sedan jag hade kollegor som inte kunde sluta läsa sin mejl. Hela dagarna satt de med näsan i mejlen. Nu är det nog få som verkligen förtärs av sin mejl. Däremot är det nog en och annan som lägger lite för mycket tid på att bevaka sina Twitterkontakter. När det dessutom är enkelt att följa Facebook och Twitter via sin smartmobil så är det lätt att överkonsumera.

Sociala webben är kul. Men företag måste respektera att den sociala webben ligger närmare det privata hos användarna. Reklam i dessa kanaler måste ske med finess och respekt. Vanliga användare måste passa sig så att deras liv inte reduceras till att följa andra människors sociala strömmar på nätet.

Men tack och lov finns det smarta och känsliga människor på nätet. Ganska snart bloggades det och twittrades runt om på jorden. Även gammelpressen vaknade till liv.

När både Twitter och Myspace öppnar upp sig mot Google så vill inte Facebook missa alla sköna annonskronor som söktrafiken kan generera. Men skillnaden mellan Twitter/Myspace och Facebook är att de tidigare alltid varit öppna för alla som varit intresserade av ditt innehåll där, medan Facebook växt sig stora på att användarna begränsat tillgängligheten på sitt innehåll till vänner. Att klicka ja till deras nya integritetsinställningar innebär att alla dina festbilder plötsligt blir allmän egendom.

Hur illa ute vår integritet är blir ännu tydligare med Googles vd Eric Schmidt uttalande till CNBC:”Om du har något som du inte vill att någon ska veta, kanske du inte skulle ha gjort det till att börja med”. Ett uttalande som passar utmärkt i diktaturer av den hårdare sorten. Ett uttalande man inte vill höra från ett företag som har kontroll på en större del av informationsflödet i världen.

Säkerhetsexperten Bruce Schneier har givit Eric Schmidt svar på tal:

”För om vi är observerade i alla lägen, alltid hotad av rättelser, domslut, kritik, till och med plagiering av vår egen unikhet. Då blir vi barn, omhändertagna av uppmärksamma ögon, i ständig skräck för att mönstret av våra handlingar ska komma tillbaka till oss genom någon auktoriet som fokuserar på tidigare privata och oskyldiga handlingar. Vi förlorar vår individualitet eftersom allt vi gör är observerbart och inspelningsbart.”

Facebook är det nya FRA. Och Eric Schmidts uttalande får mig att tänka på svunna tider bakom en järnridå när vi tack och lov inte var ständigt uppkopplade. Facebooks integritetsövergrepp på användarna är så grovt att jag på allvar funderar på att lämna Facebook. Om du väljer att vara kvar – se över dina integritetsinställningar.

Så skyddar du dig på Facebook
Välj Inställningar/Sekretessinställningar i toppmeyn. Ställ in ”Bara mina vänner” på allt, utom möjligtvis ”Lägg till mig som vän”

Missa inte att dina vänners applikationer kan sprida din information till vem som helst. Mycket viktigt att du går igenom inställningarna här.

På tv ser vi folk som vänder ut och på sitt personliga liv framför tv-kameran. Själv fascineras jag av alla shopaholics i Lyxfällani på trean som låter kreditkorten tala. Jag glömmer heller aldrig tjejen i trean som åt en burk mask för att vinna tiotusen spänn. Om hon hoppas på att maskätandet kommer att glömmas bort så har hon missat Youtube som fungerar som ett enormt sökbart arkiv. Tv har lärt oss att fläka ut oss och de sociala nätverkssajterna gör att vi är personliga mot allt fler människor. Samtidigt garanterar Google och Youtube att våra digitala spår aldrig utplånas.

Det märkliga är att samtidigt som vi bekymrar oss över ipred-lagar som hotar vår integritet så lägger vi gärna upp festbilder och annat för att ses av flera hundra människor på Facebook. Med alla kameramobiler får vi helt enkelt vänja oss vid att fyllan på lördag kan visas på Youtube på söndag. Samtidigt är det intressant att via mina twitterkontakter se hur svininfluensan sprider sig.

I slutändan handlar det nog om att fullständigt spamma webben med sin närvaror så att eventuella pinsamheter drunknar i mängden. Då kommer också Ipred-spionerna att drunkna i det sociala babblet på nätet. Länge leve det sociala babblet!