I min Androidmobil är Google, Gmail, Facebook, Flickr, Twitter integrerat i mobilens operativsystem på ett sätt som ger mig samma lyckokänsla jag upplevde när jag för första gången gav mig ut på internet i början av 90-talet. Jag misstänker att Iphoneanvändare upplever något liknande med sina mobiler.

Här knyts dina kontakters mobilnummer ihop med deras Facebooksidentiteter, e-postandresser och Twitterkonton. Vi får ett nytt sätt att kommunicera där bilden du precis tagit med mobilen läggs upp på Facebook med ett enkelt klick. Du har Gmail, Facebook och Twitter bara ett drag på skärmen bort. Nu har jag vänner och arbete med mig i fickan vart jag än går. Med trådlösa nätverk i hemmet och på jobbet tittar jag lika gärna på Youtube på mobilen som på datorn. Snabbt nedladdade podcastfiler tar över den vanliga fm-radion

Studier visar att användarna minskar på sitt mejlande och chattande. Istället kommunicerar vi med vår Facebookstatus eller Twitterström. Det ger oss en möjlighet att hålla en levande kontakt med ett betydligt större nätverk än tidigare. Ungdomar har anammat detta sätt att kommunicera fullt ut. Redan för tre år sedan insåg jag att ungdomarna på vandrarhemmen jag bodde på under en rundresa i Europa inte gick in på Hotmail eller Gmail för att hålla kontakter med vänner utan använde framförallt Facebook som kommunikationsverktyg.

Mejl blir ett renodlat arbetsverktyg medan vi håller kontakten med våra vänner på Facebook. Därför är just Android integrering med Facebook betydligt viktigare är Google sökruta.

Gratis var en självklarhet i internets barndom och min egen generation som var med under pionjäråren har fortfarande svårt för att betala för innehåll på nätet. De som kom efter oss har ofta en större betalvilja för exempelvis ringsignaler och annat innehåll som kan piffa upp deras digitala krypin på något community. Fortfarande är många av nätets bästa produkter gratis. Wordpress som gör miljontals bloggar möjliga är gratis. Tusentals högkvalitativa tidningar, bloggar och podcasts är gratis.

Ett par gånger i månaden blir jag uppringd av någon som vill att jag ska hålla ett föredrag om internetmarknadsföring, sociala medier eller e-handel. Första frågan fråga är ofta om jag vill ha något betalt. Ett företag från Växjö passade när de förstått att jag inte var beredd att åka till Småland för att föreläsa gratis. En webbyrå erbjöd mig ett par öl i betalning. Ge apan en banan så blir han kul! Min egen person går inte att klona utan kostnad för att skickas på tåget till Växjö.

När jag för två månader sedan lanserade nyhetsbrevet E-handelstrender lyfte en del bloggare på ögonbrynen när jag tog ordentligt betalt för digitalt innehåll. Det är lätt att glömma att ingenting är gratis. Lika lite som mobiltelefonen i annonsen kostar 1 krona är gratisföreläsaren gratis. Gratisföreläsaren kommer att pitcha sitt företag istället för att upplysa publiken.

Sedan vill vissa ta för mycket betalt. Bevakningstjänsten Agent25 ville först ha 20 000 kronor om året, och prutade senare ner tjänsten till 6 000 kronor om året för en tjänst som man med lite fingerfärdighet kan fixa gratis med Google News.

Visst är gratiskulturen kul, men den hindrar också nya bra tjänster som verkligen kunde förenkla våra arbeten eller privatliv. Det är dags att börja betala.